Klubbens färger bestämdes till svart och vitt, en färgkombination som SAIK haft. Färgkombinationen bestämdes med tanke på att den nystartade klubben skulle inköpa en del brottardräkter av SAIK i dessa färger, en våg på vilka många hårda ord använts om vikten vid invägningen varit för hög och en del andra saker.

En överenskommelse fanns även med SAIK, att den nybildade brottarklubben även skulle stå för förlust på 160 kronor, som brottningssektionen i SAIK åsamkats före avvecklingen. Klubben fick redan från start börja med ekonomiska svårigheter, något som hållit i sig under 40, 50, 60 och 70-talet.

Träningen förlades till vår ståtliga idrottshall Jernvallen, där den hela tiden varit förlagd. I början av klubbens historia kunde det hända att det tränades fem kvällar i veckan och därav vissa kvällar samtidigt med Boxningsklubben Stål. Man fick ibland, om man var passiv på mattan, se sig för att man inte kom för nära boxningsringen, då risk förelåg att man kunde "åka på en Knock Out" och räknas ut för kvällen.

Boxarna löpte samma risk om de kom in på brottarmattan, då de kunde "åka på ett nacksving eller en flygande mara ". Trots många gånger med många besvär har brottarpojkarna kommit bra överens med andra idrottsutövare i träningslokalen även om svårigheter uppstått ibland.

Klubbens nuvarande kassa är i förhållande till "gammeltiden" bättre beroende på bingospel och idrottsmässor i form av tivolianordningar, där klubben dåvarande ordförande Erik Lund och hans medhjälpare få taga åt sig en stor del av äran.

Nu när vi är inne på kapitlet ekonomi får vi särskilt harangera Bertil Jonsson, som innehaft den svåra kassörsysslan i närmare 30 år, och därefter Börje Larsson som haft sysslan fram till slutet av 1990-talet. En heder åt sådana trotjänare, som vi bör tacka med en varm applåd.

SBK:s första fyrstadssegrare med från vänster Axel Berg, Bertil Jonsson, John Bergman, Bror "kingen" Mickelsson, Svante forsström, Gunnar Jansson, Erik Nilsson, Gunnar Johansson & lagledare Withalis Johansson

En mycket glädjande trend har inträffat vad beträffar klubbens seniorbrottare, som nu kommit igång igen efter att ha legat i ide i många år och som deltar i seriesammanhang. Klubben förfogar över en stor skara knatte, pojk, ungdoms och juniorbrottare, som under årens lopp haft många framgångar och en tid utan tvekan liksom seniorbrottarna dominerade brottningssporten i Gästrikland.

Denna roll har numera övertagits av Brottningsklubben Loke, Gävle, som klubben haft många hårda duster med. Vår förhoppning är, att vi inom en snar framtid skall göra Brottningsklubben Loke äran stridig som främsta klubb i landskapet.

Distriktets elitmärke, det så kallade "Stora Grabbars Märke", har erövrats av: Gunnar Jansson, Gunnar Eriksson och Elis Ekström i nämnd ordning. Klubbrepresentanterna har vidare erövrat ett otal distrikts och andra mästerskapstecken och har dessutom hållit sig väl framme vid länsmästerskap, landskapsmatcher, Norrländska Elitbrottningar och SM-tävlingar.

Här kan nämnas att följande mannar i nämnd ordning blivit norrlandsmästare i brottning: Svante Forsström, Helgott Berg, (den första flugviktsmästaren som korats i Norrland), Gösta Hamin, Matti Wallin (2ggr), Heikki Yli-Koski. Matti Wallin och Heikki Yli-Koski som endast korta perioder tillhört klubben, kommer från vårt östra grannland Finland, varifrån vi under årens lopp haft en del goda brottare. Heikki Yli-Koski, den mest framgångsrike i klubbens historia, har blivit svensk juniormästare och år 1965 blivit tvåa i lättviktsklassen i seniorernas SM efter olympiern Matti Pojkala.

Som tidigare nämnts har klubben det väl förspänt med återväxten vad beträffar knatte, pojk och ungdomsbrottare, och förutom träningarna på Jernvallen har träningar under vissa perioder bedrivits i Kungsgården, Stensätra, Björksätra och Norrsätra skolor under ledning av Rolf Sivertsson, Dick Eriksson, Klubbordföranden Erik Lund, Jan Berg, Tommy Källgren med flera. Dessa träningar visade sig vara ett utomordentligt komplement till träningarna på Jernvallen. Klubben har all anledning att se ljust på framtiden.

Resultatmässigt har våra knatte, pojk, ungdom och juniorbrottare hävdat sig väl i den hårda konkurrenten. Namn som Ulf Källgren, Torbjörn "Kolan" Andersson, Tommy Källgren med flera har för det mesta funnits med i resultatlistornas topp. Ulf Källgren, som erövrat flera pojkdistriktmästerskap, blev år 1973 regionmästare för Norrland i 34 kiloklassen, norrlandsmästare i 32 kiloklassen, riksmästare i 70-iaden i Sundsvall i 34 kiloklassen, 2:a i 70-iadens riksmästerskap i Uppsala och svensk ungdomsmästare i 37 kiloklassen i fristilsbrottning i Kumla.

Tommy Källgren har även han erövrat flera DM-tecken, blev norrlandsmästare i 48 kiloklassen för pojkar och 2:a i 65 kiloklassen i ungdoms SM år 1974.

Klubben har dessutom haft ett mycket gott samarbete med den finska brottarklubben Kaihajokki Karhun.

Under åren 1975-1980 har våra unga brottare skött sig med den äran och många har gjort mycket fina insatser och klubben har skött sina hemmatävlingar med bravur.

Den 29-30 november 1975 arrangerades SM i fribrottning för juniorer i Sandviken, en tävling som arrangörmässigt flöt mycket fint och där klubben fick många fina lovord av Svenska Brottningsförbundets närvarande representant. Några framskjutna placeringar kunde inte noteras för hemmabrottarna vi tävlingen.

Blivit klassegrare i klubbens egna stortävling Stålfejden åren 1975, 1976 och 1978, blivit klassegrare i olika andra tävlingar Gästrikecupen, Nobelcupen, Matforscupen, Lilla Mälarcupen, Norrländska Elitbrottningarn, VM-festivalen i Sandviken 1977 med mera och har blivit klubbmästare flera år och har därigenom varit den mest framgångsrike brottaren i vår klubb de senaste åren. Heder åt en sådan brottargrabb.

Det är inte bara Ulf som har skött sina kort väl, utan det har även vårt andra unga garde gjort. Man måste här nämna Ulfs tre bröder Tommy, Mats och Håkan Källgren, bröderna Norling, Torbjörn Lindström, Timo Nevonen, Mikael Wåhlén med flera och till sist den allra yngsta kadern med Mattias Dahl och hans lovande kamrater i Spetsen.

1981-1985. De senaste fem åren har varit en bra tid både vad som gäller klubbens tävlingsverksamhet och klubbarbete i övrigt. Om vi tar det sistnämnda först så har klubben flyttat till ett nytt klubbrum på Tulegatan 24 i Sandviken. Vilket på frivillig väg har iordningställts. Klubben har fått det väldigt fint. Ingen nämnd och ingen glömd.

Det övriga klubbarbetet har varit och är lika som förut fast hela styrelsen är utbytt. Det är endast Helgott Berg , still going strong, som är kvar sedan 40-års jubileumet. Heder åt honom.

Vad beträffar tävlingsverksamheten har det för klubbens del varit ett av de bästa fem åren i klubbens historia med massvis med framgångar. Några ur mängden är Ulf Källgrens och Torbjörn Erikssons bronsmedaljer vid Junior-SM i Fristil i Nyköping och Ulf Källgrens andra plats vid Junior-SM i grekisk romersk stil i Stockholm.

Ulf Källgren har väl varit den som både tävlat mest och skördat de största framgångarna. Men klubben består inte bara av Ulf. Nämnas kan bröderna Anders och Tomas Wallstedt, Peter Wall, Jonas Westlin, Torgny Johansson, Mikael och Håkan Lindborg vilka bidrog till att klubben i Ockelbo blev bäst sammanlagt i "Norrlänskan" för pojkar.

"Norrlänskan" för seniorer i Kramfors såg Ulf Källgren till att en klasseger gick till klubben. Torgny Johansson och Mats Källgren belade båda andra platser, dessutom tog Tomas Wallstedt en fjärde plats vilket bidrog till att klubben hamnade på en stark fjärde plats i klubbpoängen.

Tränare för nybörjare har Jan "Turbo" Berg, Hans Lindborg, Mikael Lindborg, Torbjörn Bergström och Torgny Johansson varit. Dessa grabbar har nedlagt ett mycket fint arbete.

En tillbaka blick på de gångna 45 åren visar att många goda insatser gjorts i vår omhuldade brottningssport och det är styrelsens förhoppning att den nya generationen brottare och ledare i Sandviken skall föra klubbens färger till nya stora segrar. Tesen "Inga ledare, inga aktiviteter" och " Goda ledare, goda aktiviteter" håller i alla väder.

Man kan inte undgå att bland många goda krafter inom klubben nämna nu avlidna Helgott berg som inte bara var en bra brottare och brottningsdomare utan även en eldsjäl för brottningssporten i klubben och distriktet.

Folke Eriksson , nu avliden, som på ett föredömligt sätt skött sekreterarsysslan i klubben i närmare tjugo år. Börje Larsson som skött kassakistan i många år. Nu avlidna Gunnar Jansson som skött i många år ordförandeklubban. En heder åt dessa.

År 2000. Nittiotalet blev ett trendbrott, då kvinnorna kom in i bilden. Detta skulle aldrig ske enligt en del belackare inom Svenska Brottningsförbundet. Där fick en del bita i det sura äpplet. Många kunde inte med sin vildaste fantasi tro på tjejbrottning. Två unga flickor den första Angelika (hon var först) lite senare kom Therese Björk. Dessa två får stå som pionjärer för tjejbrottningen i Sandviken under ledning av tränaren & matcharen Peter Hugosson.

Andra namn som bör nämnas är givetvis Annelie Ståhl, Linda Åsberg och Lovali Runesdotter. Dessa har bidragit till att Sandviken har blivit storklubb bland KvU, där man kammat hem vandringspriser, både egna och andras.

Vi får inte en sådan här gång glömma, att vi även har pojk och ungdomsbrottare, vilka tagit hem en hel del fina priser, vi nämner några. Vad sägs om Mattias och Daniel Hellström, som inte gick av för hackor. Det finns flera påläggskalvar bland pojk och ungdom som säkert har utvecklats tills det är dags för nästa historik. Ingen nämnd ingen glömd.

Till sist som så många gånger förr ägnas till klubbens bortgångna pionjärer såsom: Withalis Johansson, Axel Berg, Gunnar "Battling" Eriksson, Svante Forsström, Folke Eriksson, Erik Lund, Helgott Berg, Elis Ekström, Alf Källgren, Gunnar Jansson, Börje Larsson med flera.